Axetravagant – en reseblogg

I natt var faktiskt tonåringarna tysta. Vi tog vår morgonpromenad vid vattnet strax efter klockan 07. Då ekar över hela stranden ett ljud som av skrikande och hysteriskt gapskrattande tonårsflickor. Det håller på hur länge som helst, och varvas med plumsanden och ännu mer skratt. Döm om vår förvåning när det visar sig vara 8-9 tjocka tanter i ca 75-årsåldern som låter. Ute i vattnet finns en gunga där man kan ta bilder som ett semesterminne. I denna gunga klättrar och klänger tanterna i någon sorts försök till mänsklig pyramid för att ta en bild, men de skrattar så mycket att det blir helt omöjligt, de ramlar hela tiden och skrattar då ännu mer. A kan inte låta bli att stort leende hjälpa till att ta deras bild så alla tanterna kan få vara med. Vi blev alldeles glada i hjärtat av att se dem så lyckliga.

Idag har det varit 34 grader varmt, så vi har badat och slöat i skuggan. När vi sitter där under markisen på eftermiddagen och bara flämtar hörs plötsligt ett rejält högt brak. Från ingenstans rasar en enorm trädgren ner på tomten snett mitt emot vår, på en husvagn och tvärs över en personbil. A springer omedelbart dit för att hjälpa medan P hämtar en sjukvårdsväska ur vår bil. Tack och lov och helt mirakulöst har ingen skadats. Ingen var i bilen, och de som satt i husvagnens förtält klarade sig undan. Det var bara några centimeters marginal till att det hade kunnat gå riktigt riktigt illa.

Det blir lite kalabalik med många åskådare, en del för att hjälpa till, en del för att ta coola bilder till sociala medier.

Ganska snabbt dyker personal upp från anläggningen. På lokalt vis sätter man först ut en trafikkon. Sedan sätter man dit en kille som vaktar trafikkonen. Sedan ska han röka. Först därefter kommer röjningsarbetet igång, så under eftermiddagen har vi haft utsikt över hjullastare, traktor, skylift och killar med motorsåg. Man kan konstatera att det där med skyddsutrustning inte är så noga här – här kör man motorsåg utan glasögon, i shorts och gärna underifrån med sågen över huvudet.

När vi kom hit var vi först lite tveksamma till att ha fått en plats utan trädskugga. Nu är vi tacksamma, och ska vi hit igen ska vi be om att få samma plats igen. Kvinnan med personbilen är stammis här, och berättade att detta är den fjärde trädincidenten hon sett här (dock första som hände henne). Det märkliga är att det alltså inte blåser idag, så det var verkligen oväntat. Men i den här hettan torkar träd som stått i hundra år.

Imorgon ska vi njuta av sista heldagen här, och hoppas på lite mindre drama.