Axetravagant – en reseblogg

Idag gav vi oss iväg på en vandring om 8,5 km längs en vandringsled kallad ”Römischer weinweg”. Tydligen har romarna en gång varit här och lagt grunden till regionens vinodling. Leden var vacker, genom bokskogar, majsodlingar, fält med stora pumpor och extremt välskötta villaträdgårdar.

Alla husen – och vi menar verkligen alla – är extremt välskötta, nyrenoverade, med ny puts. Gräsmattorna släta som en golf-green. Rabatterna ansade, och fulla med vackra blommor. Det kändes så välordnat att det nästan blev lite märkligt – som i upptakten till ett skräckfilmsmanus om ett samhälle med hemligheter under ytan. Var gömmer de alla de som inte tar bort maskrosorna? Som låter nedfallna löv ligga kvar på uppfarten?

Vi passerade flera små vinhus, tyvärr var alla semesterstängda just den här veckan. Det gjorde inte så mycket, det var en fin tur ändå.

De har någon sorts hednisk tradition med majstänger här – påminner om våra midsommarstänger fast med en gran i toppen. Vi såg flera stycken.

I mataffären blev A rekommenderad ett lokalt rosévin av självaste tillverkaren som var där för att hjälpa butiken skylta upp med hans viner. Då var det ju svårt att neka. Vinet var en ”schilcher”, något vi aldrig smakat tidigare. Det är inte så konstigt, tydligen görs det bara här, på bara 500 hektar, i just denna lilla del av världen. Efter att ha smakat det till en kycklingsallad i husbilen förstår vi varför – det var syrligt som tusan… Ganska gott i övrigt, men man fick en chock i början. Nåja, kul att prova. Hoppas inte vi möter tillverkaren imorgon och behöver svara på vad vi tyckte…

På campingen råder fullständig ro. De flesta andra vi sett är 65+, och endast vi, en holländare och en tysk är utlänningar här. Resten verkar vara mer eller mindre bofasta här med fastbyggda husvagnar. Alla är sååå imponerade av K, ger honom beröm och tycker att han är vacker.

A drabbas av skrämselhicka varje gång hon passerar receptionen – utanför har de en prydnad i full mänsklig storlek som liksom bara dyker upp i ögonvrån. Kanske vill de stoltsera med att här stannar man länge?