Axetravagant – en reseblogg

Gårdagskvällen avnjöts under markisen. Lätt bris från havet. Luften hade rensats av en lätt åskskur. Ett glas lokalt vitt, imma på glaset. Tystnaden lägrar sig över området, hunden vilar skönt i sin hundkoja. Endast två skräniga familjer från ”Jöôtlaborg” hörs – med sådan där bred göteborgska att det nästan låter som om de gör en parodi av sig själva. De ska tälta. Med en hel pluton småbarn. De ägnar cirka 2 timmar åt att högljutt ”tjöta” upp sina tält, ungar springer överallt, stressade pappor ska visa sina fruar hur duktiga och tekniska de är, desperat fru försöker få mannen att lyssna på hennes förslag om att tältet kanske borde flyttas en meter eller så… De har ingen el-adapter med sig till elskåpet. De har inte provat att resa tältet innan. De har ingen slägga att slå ner tältpinnar med. De upptäcker att de slagit upp tältet för långt ifrån elskåpet för de har en för kort kabel. Tältet måste flyttas. Mannen blir sur på frun för att hon inte sa det tidigare.

Vi håller låg profil, inser hur jäkla skönt det är med husbil, och hur vi på 3 år skapat våra rutiner för upp- och nerpackning så att vi är klara på mindre än 10 minuter. Då är el, markis, bord/stolar klara och middagen igång, vinet på kylning och espressomaskinen framtagen.

Imorse tog vi en 5 km promenad runt byn, handlade lite. Det var mulet och lite blåsigt. A bestämmer sig för att försöka paxa tvättmaskinen, men det var inte så svårt, båda var lediga. P ordnar tvättlinor mellan träden, vi hänger allt. Sedan kommer såklart ösregnet…

A handlade kött i mataffären. Det är en manuell köttdisk, bemannad av en liten filippinsk man som inte pratar något begripligt språk alls. A ber med hjälp av teckenspråk om 2 skivor nötkött. Mannen tar fram ett enormt köttstycke, typ en halv ko. Han tar fram en gigantisk köttyxa och börjar frenetiskt hugga i köttbiten, benflisor yr. Han lyfter fram sådär ett kg (med en stor benbit kvar) och frågar om det räcker med en, eller om jag vill ha en till. Det räcker fint så, tack… (han fick antagligen jobbet med meriten att han nackat kycklingar på en bakgata i Manila)

Ikväll skulle vi ta tillvara köttet – försöka skära ner det till hanterbara bitar och grilla i airfryer. K erbjöds några bitar – men han bara nosade på det och gick. Va?? Vår köttokiga hund? Vi provade med några andra småbitar, men samma resultat. Han spottade ut. Eh.. ok. Även om vi inte tyckte att det luktade illa vågade vi inte chansa – om hunden inte äter så ska nog inte vi. Så middagen idag består av klyftpotatis, fårost från Istrien, österrikiska kex, rökt smörgåskalkon, tomater och ett glas rött från Dalmatien. Rester är gott det med.

Efter att det åskat och ösregnat halva dagen har det i alla fall spruckit upp nu, solen skiner och det är varmt. Regnet hindrade i alla fall inte P och K från att bada.