Axetravagant – en reseblogg

I natt vaknade vi mitt i natten av en synnerligen arg mansröst som skrek ut svordomar. Så många variationer av ”arsch+(valfritt substantiv) har vi aldrig hört tidigare. En kvinna som mycket upprört och med hög röst skriker tillbaka. Det är de tyska grannarna som suttit och druckit öl sedan eftermiddagen, men som nu uppenbarligen fått lite för mycket. Vi öppnar fönstret, skriker åt dem att hålla käften, men inget resultat. Grälet blir än värre. A, som har något bristande impulskontroll, flyger ut ur husbilen, springer barfota i bara pyjamas över till dem och frågar upprört om vi ska ringa på security eller om de kan tänkas hålla käft? Tack och lov lommade den arge mannen iväg, och kvinnan bekräftade att hon var ok. Det blev tystare efter det, men sedan kunde inte A somna om, eftersom hon tänkte på vad som skulle kunna hända när kvinnan ska gå in i samma husvagn. Våld i nära relationer finns i alla samhällsklasser, i alla sorters förhållanden, och tyvärr finns fortfarande attityder att utomstående inte ska bry sig om vad som sker innanför hemmets väggar.

Tack och lov blev allt lugnt.

I morse gick vi upp lite tidigare för att packa ihop det sista. Vi lämnade Kroatien, körde igenom Slovenien där vår förbetalda vägtull om 60 EUR såklart inte räckte hela vägen, och in i Österrike.

Nu är vi i Styrien, Bad Waltersdorf. Minst sagt en liten håla, men ganska vackert. Mycket vinodlingar, kurbad och gamla vulkaner ska finnas i området.

Vi hade förbokat denna camping, och fått ett bekräftelsemail på väldigt bruten engelska. Vi skulle minsann få välja plats, grus eller gräs, stor eller liten.

När vi kom fram var det middagsvila – det är absolut förbjudet att störa personalen före 14:30, så vi fick snällt vänta 3 minuter innan de kunde säga välkommen i receptionen. På tyska. För här pratar man minsann inte engelska, möjligen ungerska.

De hade såklart ingen aning om att vi hade en reservation. När A visar upp bekräftelsemailet tittar ägaren bara på det och säger ”jaha, men det är ju på engelska”. Men uppenbarligen var det inget problem, vi fick en karta med alla lediga platser inringade, så fick vi gå ut och välja en. Det fanns cirka 20 av 40 lediga, så varför de skulle tjafsa är lite oklart.

Nu står vi i alla fall på en hörnplats, långt bort från övriga gäster. (Vi är lite trötta på småbarn och/eller fulla tyskar). Vi hör suset från en liten å, solen har kommit fram efter en stört-åsk-skur. Vi har storhandlat i en närliggande affär, och ska göra oss redo för att vandra en romersk vin-vandringsled imorgon.