Inte vi heller, förrän idag.
I morse lämnade vi Bad Hofgastein och den trevliga campingen för att åka mot slovenska Kranjska Gora, en skidort på slovenska sidan gränsen.
Över en del berg och hårnålskurvor, sedan var vi framme. A:s app över Europas alla ställ- och campingplatser hade sagt att här skulle finnas en ställplats med el.
Hela samhället var totalt invaderat av cyklister. Alltså tusentals. Längs alla gator fanns ”bike rental” och ”bike service”. Vi hade ingen aning om att detta tydligen var en samlingspunkt för tjeckiska, ungerska och slovenska Lycra-klädda män, men här var de i alla fall.
Själva husbilsställplatsen var en parkeringsplats. Elskåpet var trasigt. Ok, vi kan fricampa tänkte vi, och betalade glatt i parkeringsappen. Det gick bara att betala fram till 24:00.

Efter lite lunch och en liten promenad in till själva byn tog A upp telefonen och googlade lite. Hittar någon sida som varnar för ställplatsen i K.G. De påstår att man bara får stå där till 22 eller 24 på kvällen, flera personer vittnar om att polisen (från polisstationen som ligger som närmaste granne) bankar på bilarna på nätterna och utfärdar 200 EUR i böter om man står där.
Det får oss lite fundersamma. Vad säger egentligen parkeringsskylten?

Vad är det för mening med en ställplats på dagtid?
Vi beslöt oss, trots att klockan var närmare 16, att köra därifrån. Vi letar ställplatser i mobilen, bara för att upptäcka att de inte är så vanliga i Slovenien. Till slut hittar vi en i något som heter Postonje.
På väg dit börjar vår ”darsgo” (vägtullsenhet för tunga fordon) att pipa på ett sätt den inte borde, så vi fick stanna på en mack och kolla. Det visade sig att den larmade för att det bara var 20 EUR kvar. De tipsade oss om att vi behövde ca 60 EUR till Trieste och tillbaka (!), så det var bara att fylla på. Det är inte gratis med vägtull här…
Postonje visar sig vara en gigantisk parkeringsplats utanför några grottor – tydligen en mycket populär turistattraktion. Här sade parkeringsmaskinen att jag skulle uppsöka en kiosk och betala. I kiosken fick vi följande besked: – Ni kan betala imorgon. Jag: Ok, när öppnar ni? De: kl 11. Jag: men jag behöver åka innan det. De: Ja men då kan du betala till den jättestora killen som är här. Han är typ 2 meter lång och 2 meter bred, du kommer se honom. Jag: .. eh, ok? De: eller så betalar du i automaten när du kör ut.
Nu sitter vi i alla fall sent om sider och fricampar med ost och vin bredvid en jättefin park, i 30 graders värme, och längtar lite till Kroatien imorgon.
Lämna en kommentar