Axetravagant – en reseblogg

Imorse slutade äntligen regnet, så vi tog liften upp. Vi var såklart först ut, så dimman låg tät. Väl uppe ser vi lite vitt ludd på marken.

K skötte sig fint i liften, och blev såklart överlycklig över snön.

Kring 2000 m ö h började vår vandring uppåt.

Det blev bara mer och mer snö, och stigen blev svårare och svårare att se. Efter att ha balanserat på toppkammen, trampat snett några gånger fick vi se oss besegrade, och beslöt att avbryta. Vi nådde inte toppen på 2,500 m.

Tar man sig inte upp får man ta sig ner. Vi beslöt att inte ta liften tillbaka, utan att gå. Först en galen mountainbike-stig, sedan slingrande grusväg ner. Allt som allt tog det nästan 4 timmar, och det kommer kännas i knän, lår och bakdel imorgon.

Men vackert är det! Massor av smältbäckar för K att dricka ur, blommor i mängder och obeskrivliga vyer.

Nu ska vi tvätta, grilla och vila, så får vi se vad morgondagen bjuder. Förutom träningsvärk då…