Imorse lämnade vi Iseo-sjön. Vägen går genom långa tunnlar, 2 km, med endast ett rör så man möter trafiken. Lätt uppförsbacke. Det finns inga nödutgångar, det står t.ex. ”emergency exit 2234 m”. Vad gör de om det börjar brinna där inne?
Vårt vid det här laget sedvanliga strul med de italienska vägtullarna fortsatte. Idag hade vi en biljett, tryckte på rätt knapp, men på något vis lyckades P köra förbi själva betalstationen. Såklart kunde han inte backa, för där bakom stod italienska arga bilförare och tutade hejdlöst, och framför fanns endast en nedfälld bom. Efter tryck på nödknappen (och hysteriskt fnitter från oss) fick vi komma igenom utan betalning.
I nästa vägtull valde vi att åka till bemannad kassa och betala direkt – lite dyrare men något mindre ångestladdat.
Innan Schweiz bytte vi förare – nu är det bara A som får köra, då det svenska körkortsundantaget för tung husbil (körkort före -96) inte gäller i Schweiz. Här krävs C-kort.
Vi åkte genom den berömda Sant Gotthards-tunneln, 17 km lång. Mest anmärkningsvärt var kanske den timslånga kön för att få köra in i tunneln.
Efter ytterligare motorvägar tog vi äntligen av mot Engelberg. Några hårnålskurvor i stark lutning senare kom vi fram. Snötäckta alptoppar, blomsterängar, kor som går omkring med bjällror (tänk tjuren Ferdinands mamma) som låter hela tiden.
Här blir vi kvar i några dagar, imorgon ska vi ta oss upp på en av topparna
Axetravagant - en reseblogg 
Lämna en kommentar